Vänern, båten, Apeln. Forslindarnas nya ekipage gick som en dans. Elvira och jag kurade tillsammans med kapten Micke inne i hytten. Zlarran, Matilda och Olle var strået vassare och satt i fören. Vi fick nöjet att vara med och öppna upp Apeln för säsongen. En fantastisk dag!
Den här lilla bakåtsträvaren har letat sig ut ur gymmet och in i en hörna. Hon kryper bakåt?
Ligger sjuk i 39.7 graders feber. Zlarran har lagt Elvira. Jag hör henne gråta h e l a tiden. Kommer bli en härlig natt. Jasså. Tur att det är helg!
Kollar programmet och vill gråta. Asså dom där vidriga doktorerna! Och Jane vill man ju bara krama hårt. Vart är alla killar som utsätter sig för allt sånt här för att pleasa oss? Dom finns inte. En av tusen anledningar till att ifrågasätta det här beteendet.
Titt på den där lilla blåsan! Elvira river sina små fossingar mot varann och piper och gnyr. Än så länge har hon ingen feber i alla fall. Bara små blåsor på fötterna och några på händerna. Och väldigt lite tålamod. Lillskruttan :C
Jag: Vad länge vi är uppe i kväll! (23.34) Va duktiga vi är.
Katten: Mm.
Jag: Jag är inte ens trött.
Katten: Nehe, nej.
Jag: Vad ska vi äta för lördagsmys i morgon?
Katten: Vet inte. Vi kanske kan bestämma i morgon?
Jag: Ja, men vi kan brainspoona nu. Heter det brainspoona?
Elvira och Katten myser innan skruttan ska sova. Efter en gradvis förskjutning av läggningen till efter 22.00 ska ordningen återställas. Vi behöver lite vuxentid på kvällen, utan barn. Då är hon dock sitt gulligaste, charmigaste jag vilket gör det svårt att lägga. Ny tid som hon ska sova är senast 21.00. Oavsett charm.
UPDATE:
Vi blev övermodiga, försökte lägga henne 20.15. Fick ta upp henne och nu, 22.05 sover hon. Fail.
Nu har vi kommit till det stadiet. När dator, telefon (ej skal) och fjärrkontroll är högsta mode. Vid förvägran - högljudd gråt. När jag försöker locka med "last seasons" leksaker, skallror och annat, får jag en nästan förolämpad blick. Mycket humor!
Vi har gjort trummor på babyrytmiken. Vi skaaaapar.
Mvh
duktig på att skaaapa. Jasså.
Hela tiden. Hela tiden håller dom på. Elviras nya är ju att vända sig från rygg till mage. Bra där. Sen gråt, mindre bra. Ännu lite mindre bra är det att vända sig igen och igen på natten. Man ba - kan vi inte ta det där i morgon? Nej, svarar hon.
Idag börjar vi stor vårstädning inför påsken. Jag hoppas att Elvira kommer att äääälska att sitta i bumbon eller hoppgungan. Utsikter för detta: molniga med risker för åskskurar.
