Ja, det gäller sannerligen att vara obunden av trender när en bor i en värmländsk småstad. Här dricker vi vår latte i kaffeglas, har butiker som heter Fashion craze, har i ett år njutit av ett krypin som säljer nittiotalsdoftande medelhavsdelikatesser, vi har en handfull krogar som samtliga (förutom kinakrogen, thaistället och sushin) har bearnaisesås på menyn för att nämna några småstadstypiska fenomen.
Jag listar ofta för- och nackdelar med att bo såhär.
Den största fördelen för mig är att kunna bo hur en vill. Alla (nåja) kan bo i hus. Börjar verkligen längta efter en egen trädgård, det känns allt viktigare. Många rum och plats för gäster är jättehärligt.
Att allt är så himla nära är väldigt skönt. En kan gå med barnvagnen överallt.
Att bo nära släkten är skönt, framför allt nu när en har barn.
Nära naturen. Vatten, skog. Underbart.
De främsta nackdelarna då? Det är ganska tråkigt här. Utbudet är väldigt knapert. Inga roliga krogar, caféer eller butiker. Inget kul att göra med barn heller. Därför har jag delvis ändrat mig när det kommer till åsikten att det är så bra att låta barn växa upp här. Visst, det är ofarligt och tryggt, de kan få ett eget rum hemma men det finns INGA muséer, lekland eller annat som kan underhålla en familj.
Det bor mycket "småstadsfolk" här. En behöver inte umgås med dom men man hör dom. Dom hörs.
Det finns ett väldigt begränsat utbud av jobb. Jobben som finns går mycket ut på att få den här lilla staden att fungera. Mycket service.
Jag känner mycket kärlek och lite hat till den här staden. Eller var det tvärtom ...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar