Elvira tar det lugnt.

Den här mamman är en jäkel på att ta bilder. Jasså.

Jaja, det här är i alla fall vår lilla familj.

Söndagsmys.

Så här härligt har vi det på vår första söndagsmorgon hemma i sängen. Vi slappar och läser tidning.

Vi fick en dotter!

Hon heter Elvira som ni vet och hon är det bästa som någonsin har hänt. Någon. Så känns det! Det här är första bilden på oss.

Vad sägs om det här lilla benet? Som en liten groda. Själv dör jag av lycka när jag när jag ser det.

Såhär fin är vår lilla ekorre när hon väl har ögonen öppna. Sovapa.

Pappa och dotter myser.
Världens lyckligaste person och Elvira - förhoppningsvis också lycklig.

Fixa, fixa, fixa. Vänta, vänta, vänta.

Vankar runt hemma och fixar småprylar. Idag har jag satt på spjälskyddet och ordnat med en liten kudde till Lurior. Har även sågat till en skumgummimadrass till den fina vaggan som får bli lillens sovplats i vardagsrummet. Vaggan har farfar snidat och den låg jag själv i som bebbe.

Nedan är Luriors vagn med fin åkpåse från Mariebergs loppis.

Nu: vila och konspirationsbok om Kennedymordet.

Tips! Utan att ha läst den än, bara beställt den så vill jag slå ett slag för Umberto Ecos nya bok Begravningsplatsen i Prag. Verkar asbra och nyttig att läsa. Google that shit om ni inte redan läst recentioner.

Blues...

Hade en jobbig dag igår. Fick panik över att vara så sysslolös i en så stor kropp i en så liten stad. Va fan ska man göra i den här skitstan?! Är det rätt att låta barn växa upp här? Det finns INGA jobb, INGENTING att göra. Åh! Det är så synd om mig och mina framtida barn. Eller.. kanske snarare om mig. Barnen behöver inte märka av det bristande utbudet av jobb (eller jo, om inte mamma får något efter avlagd examen) , muséum, biografer, caféer, restauranger, pubar och annat än på många, många år. De behöver nog inte lida. De får istället bo i hus i en säker liten småstad. Men JAG då? Hur ska JAG överleva?

Det värsta är att jag ser ingen lösning på problemet. Flytta till Stockholm och bo lägenhet i Flemingsberg? Nej tack. Liknande situation i Göteborg? Ännu mer nej tack. Dra upp familjen (läs: Katten) med rötterna (han trivs alldeles utmärkt här) för att JAG inte får nog mycket kulturellt utbud här? Nja, jag vet inte.. Tänk stressen i att hela tiden gå runt och vara nervös för att han inte trivs. Åh vilken outhärdlig "peppare" jag skulle vara. Hela tiden lyfta fram den nya stadens goooda sidor och mörka och ignorera de dåliga. Jag har gjort det förut. Då gällde det till en bästis och angående en pojkvän. Det lurade ingen och var väldigt dränerande.

Det blir säkert bättre när bebis kommer. Och hur som helst kan vi inte flytta någonstans innan skolan är klar 2014. Men känner jag såhär då - då får vi fan dra! Eller? Jo.. Kanske i alla fall.

Sommaren 2011, Apelson!

I slutet av semestern var det dags för Apelson 2011! Bättre sent än aldrig kommer här några godbitar från en väldigt lyckad tävlingsdag i Körvens regi. Det var en rad olika grenar - till exempel kasta stövel. Jocke visar sig från sin bakersta sida.

Vi skulle även, i vanlig ordning, gissa vilka två som skulle komma till final. Jag gissade på Matilda och Håkan med tanke på mitt eget tillstånd och deras segersug.

Vi kastade ringar på tid. Emellan kasten sprang man fram och hämtade tillbaks ringarna. Familjen visade vilken fysisk form den höll. Den höll inte kan jag säga.

Familjens nyaste medlem Olle fyllnade till tidigt och gick och la sig. Nejdå, skoja.. I Familjen dricker vi ur ölen till sista droppen innan vi låter flaskorna ligga och drälla.

Körven i en klassisk Apelnpose.

Håkan slet väldigt under basketmomentet vill jag minnas. Någonstans här började jag tvivla på mitt finalval.

Det var krocket och boccia i samma tävlingsmoment som basketbollarna. Precision OCH motion!

Bästa bilden blev på Körvens höpp-i-mål efter ovanstående trestegsmoment! På Apelson ger man ALLT.

Efter sammanräknade poäng och gissningar stod det klart att jag och Katten kommit till final!

Med andra ord - Plankan. Förra Apelson stod Micke och Jocke i dryga 20 minuter innan Jocke till slut tog hem segern. Jag trillade tjutande av pinn efter 35 minuter och lämnade en mallig katt kvar på podiet. Grattis Katten!

Katten fick en segerkyss av mig.

På kvällen firade vi årets tävling med grillade revben och annat gott vid brasan nere vid sjön.

Längtar redan tills nästa års tävlingar. Då har Familjen utökats med ännu en medlem.