1,2,3 kaos

Eftersom Elvira har varit på förskolan 9-12 den här veckan har Zlatan passat på att åka till jobbet den tiden. Idag hade han ett viktigt möte. Det kanske var därför han valde att se mellan fingrarna med Elvira som har blivit snorig och nysig under natten. Jag däremot tänker inte skicka någon snorunge till föris så jag meddelade att henne håller vi hemma. Pappan andades inte förens jag sa att han fick åka iväg ändå. 

Alltså första gången jag har hand om båda barnen själv längre än en halvtimme eller så. Mina förutsättningar är usla. Eftersom Elvira är snuvig så vill jag inte ha henne i närheten av lillebror, och pga mitt operationssår får jag inte lyfta henne. Att kunna lyfta en tvååring och därmed ta kontroll över en urspårad situation är av största vikt skulle jag vilja påstå. 

Zlatan hann vara borta i 20 minuter innan följande situation uppstod; jag tog fram Lego så att jag och Elvira kunde leka lite. Det gick dock inte eftersom Einar ville ligga i famnen och Elvira sitta i knät. Jag gick in i sovrummet med Einar och gav honom mat. Då satte sig Elvira på vardagsrumsbordet och slängde/sparkade Legobitar omkring sig. Jag sa vänligt "nej", jag sa neutralt "nej", jag sa barskt "sluta med det där Elvira!", jag skrek "sluta med det där säger mamma!". Vid det här laget kastar hon in Lego på sängen där vi sitter. 

Jag lägger ifrån mig Einar och förklarar för Elvira att en inte får hålla på och slänga sina saker sådär. Dags att plocka upp det där Legot. När jag hjälper Elvira att göra om sin polotröja till en tröja och inte en ärmlös topp som hon har lyckats med så märker jag att hon har bajsat. Jag försöker få henne att gå in på sitt rum men hon lägger sig raklång på golvet som en spänd orm. Det är här en vill lyfta upp ungen och bara bära in henne till skötbordet och byta den där blöjan. Det går dock inte. Jag får knuff-dra en skrattande, sprattlande unge in på rummet. När vi äntligen kommer in och jag får fram en blöja sätter hon av ut i vardagsrummet igen. Lillebror skriker härligt i spjälsängen under hela scenen. 

Det är nu jag känner - puh ...

Nu har det dock lugnat sig, Pippin är på på dvdn och vi lär oss bondgårdsdjur på paddan. Jag skyddar lillebrors ansikte mot nysningar med min hand, det får bli som det blir. Hello tvåbarnsliv!