Nu är det på riktigt

Jag och Katten var på ett första, litet ultraljud idag. Bara för att kolla att allt var okej. Det var det!! Och det är en bebis därinne! Det var helt otroligt. Jag börjar fatta vad Körven och Pingis-Maria pratar om när de har nämnt alla känslor som kommer och som inte går att varken stoppa eller förringa. När jag låg där och tittade upp på skärmen kändes det som om att inget annat kommer att spela någon roll, någonsin (nyfrälst?). Jag vet att det inte stämmer, en massa saker kommer spela jättestor roll, med det är skit samma nu. Tur att man har vänner runt sig som just har gått igenom det här (och fortfarande är i det) som kommer orka lyssna på en. Jippie för vänner! Och mig.