Vi är hemma igen. Idag är ärligt talat första dagen som jag känner mig lycklig. Den där huvudvärken alltså ... Inget kul. Den övertog stafettpinnen från mini bluesen och gjorde att hemgången i förrgår blev orolig och lite skrämmande. Jag kände mig inte hemma här i lägenheten. Allt var så gällt och stökigt hela tiden. Jag ville bara krypa ner i sängen med en blöjbebis bredvid mig och gömma mig för alltihop.
Idag känns allt helt annorlunda. Det känns som om vi hör hemma här, alla fyra.
Elvira har varit så duktig än så länge. Hon vill pussa och krama på 'babajzen', en får hålla koll på henne HELA tiden för hon kan bli väldigt intensiv, men hon verkar glad över att han är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar