Mini blues

Lilleman kom som sagt lite tidigare än beräknat. Vecka 38+4, exakt samma dag som det satte igång med Elvira! Hon tog dock ett extra dygn på sig. 

Igår var det en ganska grå dag. Både bokstavligen med en kritvitt ocharmigt ljus som strömmade in i rummet hela tiden, och psykiskt. 

Zlatan skulle åka hem och hämta Elvira vilket gjorde mig orolig, hur skulle hon ta det här? Skulle hon vara helt ointresserad av mig och inte vilja kramas? Jag blev ledsen bara av att tänka på det. 

Sen gjorde den där förbaskade katetern att jag var kissnödig hela tiden utan att kunna kissa. När dom väl tog ut den satt jag långa stunder på toaletten och kämpade och fick ångest för att jag lämnade honom själv ute i rummet. Tänk om han kände sig övergiven! Allt detta kombinerat med att jag inte hade sovit något och kände mig handikappad och öm efter operationen gjorde att det bara kändes ... Grått. 

Det blev dock bättre och bättre i och med att orosmomenten la sig, jag fick äntligen kissa till slut, Elvira var här och det var jättemysigt, mörkret föll och det grå föstes bort.

Idag känns det mycket bättre. Trots att Einar har hängt vid bröstet oavbrutet sedan 18.00 igår. Har varit en ganska kämpig natt men vi sov i alla fall imorse. Amma är fan inget en gör i en handvändning!